Nästintill mekaniskt
utsöndrar jag signaler
livlösa
i form av tankar och ord
Däremellan vill jag förklara
den kärlek till dig
du, som lindrar
när det gör ont
som stannar trots alla svek
som ställer saker rätt
när allting känns fel
som sargar, förargar och bygger upp
till jag äntligen är hel igen
som samtidigt sakta har ihjäl mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar