Se vidderna
Gråa, med sin spöklika betong
så sansat men så livlöst så
Med slutna ögon, låtsas som om jag sover
medan ni står där, skrattar och tittar på
jag hemsöks av ihärdiga kampsånger -
ett sista andetag nu...
Tillbaka till vardan
- Det här är ingenting för dig,
något du aldrig kan förstå
"Fan, har jag blivit galen?"
Om nätterna
Varningsklockan borde ringa,
det gjorde den hos mig
Alldeles nyss, jag såg min egen spegelbild
men du har nog också fel på dopaminnivån
Problemen kan lika gärna bara försvinna
Det har blivit vardagsmat - att krascha,
förnimma och minnas
men jag kan inte annat än att skratta
För att ens kunna försöka förstå smärtan
av att dö varje natt och sedan födas på nytt
förtäras inifrån av mitt egna kött och hosta blod
byggas upp del för del, allt mer själlös
för varje gång
Jag har varit här förr men vill bara ut,
ett sista försök nu
Bort igen
Mönstren tycks så självklara
medan jag själv inövat torkar ut
Dör för att födas på nytt
Mer och er själlös för varje gång
När jag ser kan jag knappt andas
Medan ögonen är mitt rep runt halsen
Låt oss förgöra oss själva,
innan jag upphör att vara
vi raserar varandra
dansandes tillsammans
På avstånd från varandra
