SCD

När allas ord saknar mening,
innehåll och grundläggande artighet
och världen inte längre är färgsatt...
Den tycks ha blivit grå och livlös
Vad ska då livets alla glädjeämnen tjäna till?

Varför skulle jag ens lyssna
Snälla, lämna mig i fred en gång för alla -
Tystna! Jag känner mig redan torka ut...

Det som är mitt kan aldrig bli ditt
fastkedjad - en påtvingad resa till dess slut
"death is certain, life is not"
Någonting vi blundar för, men alltid förstått
Frigjord, buren är äntligen öppen - släpp mig ut

Dött nytt År

Solen går åter upp!
Det borde väl värma
åtminstone lite grann,
men fan vad jag fryser...
Det går knappt att röra sig
Är det verkligen så kallt?
Eller är det bara jag som mår dåligt idag?
solen sjunker ännu igen
precis innan det slår om

Marken skakar och kväljningarna blir fler
- eller är det bara min kropp?
Har den slutat fungera?
Jag kan knappt andas
orkar fan inte mer...
Faller ihop, greppar efter dig
innan du försvinner ur mina slitna nävar
Efterskalvet fångade mig till sist
Som det alltid gör
Gång på gång
Allas våra nackar är fastlåsta vid Tidens rostiga kedja

Chaos - walk with me

Det finns inte längre någon mening
andra ser ljus, en strålande framtid
skapade av kosmos
jag ser svartnad och ingrodd misär
förlorad i blåsten
så beslutsam
att förgöra mig själv
- det gäller dig och mig
och alla oss andra

Redan från början inom mig
hungriga käftar
vassa tänder, smutsiga klor
de gror som kilometer av sädesfält
alltid på sin vakt
när och tär som ett djävla kretslopp
som mil av höghus uppbyggda över en natt

Andas och pulserar
som en ny livskraft
trött på att vänta för evigt
expanderar som en cancersjuk lunga
frigjord i döden till sitt yttersta
ingenting lämnas orört
inte ens det heliga
inte ens era unga

Vi och (att hata och) att älska

En förnimmelse om vad som väntar runt hörnet
du vet, det där... så det stör mig så
när det verkliga blir alldeles för påtagligt
iallafall för min smak
vad som komma skall uppenbarar sig
så tydligt
har du några sista ord?
innan världen åter sätts i brand

Jag är nu monstruös
våldsam och hänsynslös
paranoid - förblindad av iskallt hat
det blir så motbjudande
låt mig komma ut
bara en sista gång
det här är värre än intrampande fimpar
intorkad sprit på ett vardagsrumsgolv
utsättningssymtomen
som förgör inifrån till slut

Ett rättfärdigat misslyckande -
välkommen till det så inbjudande tomrummet
bara tårar, blod, svett
det återstår bara ångest och ensamhet
för i brist på folkvett
brinner vi till det ljusnar
men exodus är redan här och alla flyr
det gör mig illamående

Om dig

Begravd djupt i historien
- Ge det ett försök,
kom då, du var ändå alltid en fitta
redan från början
sedan vi sörjde
förlorad, när jag gav upp
räddad, när jag gav mig till Djävulen
- men sen kan ni undra, begrunda
stå där - förakta, betrakta och titta
mig kommer ni aldrig ändå aldrig att hitta
för jag förlorade innan jag fann
det krävdes bara att sjunka med mig själv