Grav tillbedjan

Jag har förvisats från mig själv
ner i den svartaste av gravar
min kropp vrids i förruttnelse
formlös förvandling
till det sämre

Fångad i Väntans klor
Förlorad - jag slungas över bord
mitt inre har slocknat
ännu ett förtvivlans offer
min själs tid kvar blir allt kortare
snart tillintetgjord

Jag skriker ut min sorg
mitt hat, min avsky
drunknar i dyrkan
av min egen undergång