Aftermath

Min blick är riktad mot himmelen
dag efter dag
medan den svartnar
mer och mer
för varje andetag jag tar
söker jag svar
som jag vet inte finns

Kan du känna hur det spänner
innanför mitt kranium?
Det är nära att explodera
kväljningarna borde vara fler
det är så overkligt
jag känner ingenting
jag är nog redan död

Grav tillbedjan

Jag har förvisats från mig själv
ner i den svartaste av gravar
min kropp vrids i förruttnelse
formlös förvandling
till det sämre

Fångad i Väntans klor
Förlorad - jag slungas över bord
mitt inre har slocknat
ännu ett förtvivlans offer
min själs tid kvar blir allt kortare
snart tillintetgjord

Jag skriker ut min sorg
mitt hat, min avsky
drunknar i dyrkan
av min egen undergång

Som alla andra

min röst darrar
orden blandas med varandra
precis som du och jag
när vi dansar bort natten i eufori
jag kan för en gångs skull andas
precis som alla andra
- äntligen kan jag känna mig fri
en längtan som svider inom mig

Årsvider

natten äter dagen
ett frö som växer
i samma takt
som stammen
äter sina rötter
närd på sig själv
vaknar ur en dröm 
för att somna in igen
bortglömd gång på gång
min sol, den har sänkt sig
jag vill aldrig se ljuset igen

jorden öppnar himlen
bortglömd till en stundande undergång
det mirakulösa
blir värdelöst
det oväsentliga
täcker mig som snö
väcker mig
medan jag bara väntar på att
tyna bort, sugas ut
försvinna in i ett öppet sår
oläkbart, varigt och svart
som öppnar sig för mig år efter år

transformation

det stavas självhat
självrespekten - puts väck
det utgör min livskraft
som förgör inifrån
jag är min egen största skräck
frigör utveckling av lösgjorda misstag
jordad rynkig och sliten
nej men ingenting undgår dig
huvudet sänkt som en hund
"Old wounds, unclean dusty wounds"

Jag lyfts upp över döende landskap
av det som frestat oss alla
jag minns det så klart
hur jag vaknade ur min vila
när ditt blod exploderade i mina ådror
och dina andetag blev mina

Förödande Födsel

Det är svart utanför försöntret
inte vill jag gå ut nu
trottoaren känns ändå som ett hånande havsband
vindpustar sköljer över som iskalla vågor
aldrig skulle jag låta dem suga ut min själ
men solen skrattar mig inte längre i ansiktet
så när spruckna läppar formar ett leende
som får tårarna att rinna så brister jag ut i skratt
vill jag bara fly...
Försvinna - stryp mig, glöm mig
Jag vill spy, hata mig i din famn
älska mig
döda mig
lämna mig i evig skam
Jag vill vara evig
jag vill skrika hejdå

konstruktion dekonstruktion rekonstruktion (c:a -08)

jag försöker hata dig
men jag känner ingenting
tror du att jag är levande? - åh nej
utan känsel, ingenting
så snälla, lämna mig i fred - försvinn
innan jag förkastar mig själv
stiger in i min skuggvärld
än igen - och det för varje tanke
till att hata mig själv

Mitt största svek
och jag älskar mig själv för det
hänsynslös kärlek i dess renaste form
förtvivlade, inlindade i ett evigt letande, lidandes
mot mig, jämtemot dig
inget allvar, bara lek

Inga löften, gränsöverskridande
"Det är ändå inget problem"
men varje gång jag skrider över gränsen skriker jag
Se så, stör mig inte mer nu
du kommer ändå aldrig att förstå
Det är redan imorgon
och jag har ett falskt leende att sy igen
men spegeln är skitig
och jag har ändå inte riktigt tid nu